Skuggan är inte bara frånvaron av ljus – den är också närvaron av något som står i vägen för sanningen. I denna serie fotografier leker Christer Törnkvist med ljusets språk, rummets geometri och perceptionens osäkerhet. Resultatet är bilder som dröjer sig kvar i tanken.
Genom att rikta kameran mot till synes vardagliga fasader lyfter han fram det dolda: skuggornas tysta berättelser. Trädens silhuetter, fönstrens reflektioner, och en vägskylt som aldrig visar sitt budskap – allt blir till metaforer för Platons grottliknelse. Vi ser inte verkligheten själv, utan dess skuggor. Men det är i just dessa skuggor som en annan sorts klarhet uppstår.
Det som gör I skuggan av Platon så övertygande är dess stillhet. I en samtid där mycket fotografi skriker efter uppmärksamhet, viskar Törnkvists bilder – och därigenom hörs de tydligare. De påminner oss om att seende inte alltid handlar om att få veta, utan ibland om att stilla sig inför det som inte kan sägas rakt ut.
